Hej tiden, spring inte så fort.

Min mammas arbetskamrat gick bort i onsdags.
Hon hade lungcancer som sedan spred sig till levern och skelettet. 
Det kanske var lika bra - hon hade väldigt ont och blev väldigt sjuk utav cellgifterna.
Det är bara några månader sedan hon fick reda att hon var sjuk och allt gick väldigt fort. Jag kände henne inte så bra, men kände smärtan i alla hennes kollegor när jag var på kontoret igår. 

Jag insåg då hur fort allt går. Och att man måste ta vara på det man har - både tiden och de människorna man haft turen att lära känna. 

Min mamma vill åka till Tjeckien i sommar för att bo där i två månader och nu säger hon att hon vill det ännu mer - innan det är för sent. 
Jag tycker att de ska åka, för mamma har ju rätt. Man kan aldrig ta tid för given och räkna med att man ska leva tills man är 85. Eller ens 60. 
Min mormor gick bort när hon precis hade fyllt 60 år. Hon fick en hjärnblödning och gick bort två veckor senare. 
En fullt frisk 60-åring, lycklig och pigg. Rökte inte, drack sällan och höll igång "för att inte bli gammal". 

Ta vara på era vänner och er familj. Se till att göra det ni vill, nå era mål. 
Sträck er efter era drömmar och ta hand om det ni håller kärt.

RSS 2.0