SNART SMÄLLER DET!
14:21
Om 24 timmar sitter jag i bilen med Rickie, Sofia, Madde och Rickard på väg till Stockholm!
Som Sofia sa till sin engelsktalade chef i måndags; "I'm going to rock the Galaxy" (kryssningen heter Rockin' the Galaxy)
Det ska bli så jääävla roligt, jag har sett fram emot att göra en sådan här sak, och speciellt med min fru Sofia och min andra fru Rickie (om vi någonsin mot förmodan gifter oss så är det han som är fru...)
Vi åker alltså till Sthlm imorgon bitti, efter att Madde har skrivit sina prov. Sitter i bilen i 5-6 tim, kommer fram till färjan som avgår kl 19.30 från Värtahamnen.
Vi kommer tillbaka till Stockholm 18.15 på fredag och under tiden på sjön så har runt 25 band hunnit spela live.
Jag ska försöka ta bilder både i bilen och i hytten på båten, KANSKE under någon spelning men det kan jag inte lova - jag tycker om Mr Canon väldigt mycket..
Om 24 timmar sitter jag i bilen med Rickie, Sofia, Madde och Rickard på väg till Stockholm!
Som Sofia sa till sin engelsktalade chef i måndags; "I'm going to rock the Galaxy" (kryssningen heter Rockin' the Galaxy)
Det ska bli så jääävla roligt, jag har sett fram emot att göra en sådan här sak, och speciellt med min fru Sofia och min andra fru Rickie (om vi någonsin mot förmodan gifter oss så är det han som är fru...)
Vi åker alltså till Sthlm imorgon bitti, efter att Madde har skrivit sina prov. Sitter i bilen i 5-6 tim, kommer fram till färjan som avgår kl 19.30 från Värtahamnen.
Vi kommer tillbaka till Stockholm 18.15 på fredag och under tiden på sjön så har runt 25 band hunnit spela live.
Jag ska försöka ta bilder både i bilen och i hytten på båten, KANSKE under någon spelning men det kan jag inte lova - jag tycker om Mr Canon väldigt mycket..
Minnen, så många minnen.
12:09
Jag satt och klickade på Spotify, på den där funtionen som visar band som liknar det man sökt på.
Jag hittade Dope och satte på deras låt Bitch och genast ploppade det upp en massa minnen från verkstadstiden med klassen.
Jag hittade Dope och satte på deras låt Bitch och genast ploppade det upp en massa minnen från verkstadstiden med klassen.
På en gång när jag började på Bräcke så visste jag att jag hade hamnat rätt. Åh, så härliga människor!
Så jag tänkte dela med mig av ett minne här.
Så jag tänkte dela med mig av ett minne här.
Vi var i verkstaden, en helt vanlig måndag. Jag kom in tidigt från rasten så jag la mig i en skottkärra och drack mitt måndag-morgon-kaffe. (Det är morgon fram till lunch!)
Då kommer Pille och kör iväg mig!!
Han började sjunga "små grodorna" och hoppa med skottkärran, och tack vare att jag fortfarande höll i min (JÄTTEGODA!!) morgonkaffe så skvätte det kaffe överallt, det verkligen sprutade kaffe om mig!
I bakgrunden står Gubbelubben och Bolin och skrattar hysteriskt över mitt eskalerande agressionsutbrott som pågår medan jag blir OMKRINGSKUTTAD i en fucking skottkärra. (Ja, ni kan ju tänka er själva hur roligt det såg ut..)
Pille ropar åt Bolin och Gubbelubben att de ska komma dit, så de kommer gående mot mig. Pille säger: "TA HÄR!" och då lyfter de upp mig och bär iväg mig. Mot contaiern. När jag inser detta så blir jag fullständigt hysterisk, jag skriker och sparkas så gott jag kan för att ta mig loss men det hjälper ju inte.. Detta är tre murarkillar vi pratar om!
Så det slutar med att jag ligger andfådd, skitarg och fullständigt dränkt i svindyrt kaffe i en container utanför våran verkstad..
Detta är - bortsett från en vecka då jag och Gubbelubben var ensamma i verkstaden på grund av brist på APU-platser - mitt starkaste minne från gymnasiet och det är underbart, haha!
Det finns fler liknande minnen gömda i huvudet på mig och jag har aldrig haft så roligt som under gymnasietiden.
Vi har nog alla avskytt någon i klassen vid vissa tillfällen men det var mycket kärlek också. Studentdagen var något som vi alla såg fram emot med spänning och glädje men det var jobbigt, iallafall för mig, att avsluta det kapitlet.
Jag kommer alltid att minnas klassen med värme och kärlek.
Då kommer Pille och kör iväg mig!!
Han började sjunga "små grodorna" och hoppa med skottkärran, och tack vare att jag fortfarande höll i min (JÄTTEGODA!!) morgonkaffe så skvätte det kaffe överallt, det verkligen sprutade kaffe om mig!
I bakgrunden står Gubbelubben och Bolin och skrattar hysteriskt över mitt eskalerande agressionsutbrott som pågår medan jag blir OMKRINGSKUTTAD i en fucking skottkärra. (Ja, ni kan ju tänka er själva hur roligt det såg ut..)
Pille ropar åt Bolin och Gubbelubben att de ska komma dit, så de kommer gående mot mig. Pille säger: "TA HÄR!" och då lyfter de upp mig och bär iväg mig. Mot contaiern. När jag inser detta så blir jag fullständigt hysterisk, jag skriker och sparkas så gott jag kan för att ta mig loss men det hjälper ju inte.. Detta är tre murarkillar vi pratar om!
Så det slutar med att jag ligger andfådd, skitarg och fullständigt dränkt i svindyrt kaffe i en container utanför våran verkstad..
Detta är - bortsett från en vecka då jag och Gubbelubben var ensamma i verkstaden på grund av brist på APU-platser - mitt starkaste minne från gymnasiet och det är underbart, haha!
Det finns fler liknande minnen gömda i huvudet på mig och jag har aldrig haft så roligt som under gymnasietiden.
Vi har nog alla avskytt någon i klassen vid vissa tillfällen men det var mycket kärlek också. Studentdagen var något som vi alla såg fram emot med spänning och glädje men det var jobbigt, iallafall för mig, att avsluta det kapitlet.
Jag kommer alltid att minnas klassen med värme och kärlek.
"Jag kan inte vara perfekt för dig...
.. innan jag är perfekt för mig själv".
Jag vill vara en bättre människa, mot mig själv. Elin hjälper mig på vägen och det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar och älskar henne.
Vi bråkar ibland, men som hon så klokt uttryckte det förut:
Vi bråkar ibland, men som hon så klokt uttryckte det förut:
"If you love it, let it go - if it comes back it's yours, if not - it never was."
Jag kommer alltid tillbaka sötnos. Alltid. (Jag vet inte hur man gör hjärtan på bloggen men det är meningen att det ska vara ett SKITSTORT hjärta här!)
Ibland har jag undrat över varför mina vänner står ut. Idag gör jag inte det längre. Idag undrar jag varför JAG står ut.
För let's face it, mitt liv handlar ju bara om mig. Det handlar om hur jag mår, hur jag ser på saker och hur jag ska göra för att jag ska kunna leva med mig själv. Och framför allt så är det jag som är både manusförfattare och huvudroll.
Jag kommer alltid tillbaka sötnos. Alltid. (Jag vet inte hur man gör hjärtan på bloggen men det är meningen att det ska vara ett SKITSTORT hjärta här!)
Ibland har jag undrat över varför mina vänner står ut. Idag gör jag inte det längre. Idag undrar jag varför JAG står ut.
För let's face it, mitt liv handlar ju bara om mig. Det handlar om hur jag mår, hur jag ser på saker och hur jag ska göra för att jag ska kunna leva med mig själv. Och framför allt så är det jag som är både manusförfattare och huvudroll.
[...] "För jag vill ju inget hellre än förstå, vara underbar och alltid positiv. Jag vill verkligen vara den där tjejen som gör hans vänner avundsjuka.
Men först måste jag lära mig att vara underbar mot mig själv."
(Och att göra världens bästa morgonkaffe räknas inte som att vara underbar mot sig själv, hur mycket jag än vill det)
Jag älskar mig själv, men ibland tror jag att jag älskar andra mer.
"För det här handlar ju inte ens om vad han är och inte är, det handlar om vad alla killar du varit med egentligen är - ganska svaga och beroende av din styrka. Styrka du ger andra innan du hunnit samla på dig ens så att det räcker för att driva dig själv.."
Tyvärr har hon rätt. Jag ger allt, tills jag verkligen inte har mer. Då sticker de. Då blir jag lämnad att slicka mina sår med en alldeles för salt tunga och jag får alltid höra "Vi sa ju..."
Jag blir lämnad med smärtan som ett avsked alltid, på ett eller annat sätt innebär, och framför allt blir jag alltid lämnad av den jag allra helst vill ska trösta mig.
(Och att göra världens bästa morgonkaffe räknas inte som att vara underbar mot sig själv, hur mycket jag än vill det)
Jag älskar mig själv, men ibland tror jag att jag älskar andra mer.
"För det här handlar ju inte ens om vad han är och inte är, det handlar om vad alla killar du varit med egentligen är - ganska svaga och beroende av din styrka. Styrka du ger andra innan du hunnit samla på dig ens så att det räcker för att driva dig själv.."
Tyvärr har hon rätt. Jag ger allt, tills jag verkligen inte har mer. Då sticker de. Då blir jag lämnad att slicka mina sår med en alldeles för salt tunga och jag får alltid höra "Vi sa ju..."
Jag blir lämnad med smärtan som ett avsked alltid, på ett eller annat sätt innebär, och framför allt blir jag alltid lämnad av den jag allra helst vill ska trösta mig.
"If you love it, let it go - if it comes back, it's yours, if not - it never was."
God (?) morgon!
09:51
Jag har legat vaken hela natten. HELA natten.
Jag sa såhär till min kusin när jag kom hem igen, efter att ha promenerat till hållplatsen och runt en sväng i området igår: "Om han nu SKA bli sur, kan han inte.. Liksom bli tjurig över en vettig sak? Som att jag inte ser ut att ha ögonbryn om jag inte sminkar mig. Eller att jag luktar hästbajs och svett varje tisdagkväll. Eller att jag har gått upp i vikt!"
För igår, då gällde det tiden det tog att svara på ett sms. Typ sex minuter.
Jag sa såhär till min kusin när jag kom hem igen, efter att ha promenerat till hållplatsen och runt en sväng i området igår: "Om han nu SKA bli sur, kan han inte.. Liksom bli tjurig över en vettig sak? Som att jag inte ser ut att ha ögonbryn om jag inte sminkar mig. Eller att jag luktar hästbajs och svett varje tisdagkväll. Eller att jag har gått upp i vikt!"
För igår, då gällde det tiden det tog att svara på ett sms. Typ sex minuter.
