motherfuckingtesso

Fantastiskt söt (som ni ser) tjugo-nånting tjej som älskar livet trots att det gett mig en del citroner den senaste tiden.

Jag är född och uppväxt i Luleå men bor nu för andra gången i Göteborg, och har även bott en sväng i Österrike när jag var omkring fem år.
Mina första sju år var jag på MC-klubben Aurora Choppers, som min pappa startade år 1979, flera dagar i veckan (bortsett från månaderna i Österrike naturligtvis), så man kan väl säga att jag mer eller mindre växte upp där och blev uppfostrad inte bara av mina föräldrar utan av alla som rörde sig där då.

Under mina tonår var jag, som de flesta i den åldern, vilsen. Fotade blommor med frost på bladen, skrev sorgsna dikter och hängde i Vasaparken och blev fjortisfull på kir och Smirnoff Ice, rökte Black Devil med vaniljsmak och hade kolsvart långt hår.

Nu är jag en helt annan människa, och det är ju tur för tonåren suger getballe. Det kreativa i mig har växt bort en del, om och i så fall när det kommer tillbaka får tiden visa. 
Jag bor med mina föräldrar på Hisingen i världens bästa Göteborg och söker jobb som en tok. Ridningen ligger på hyllan på grund av begränsad ekonomi.
Jag hänger med mina fina vänner, somnar alltid till en film på datorn och röker fortfarande, fast inte Black Devil. 
Jag älskar hockey och där är det Luleå som hjärtat klappar för, såpass hårt att när jag har råd och tid att tatuera en sleeve så kommer deras logga att vara en del av den.
Sommaren är min favoritårstid, och jag älskar att sitta och mysa i Kungsparken tillsammans med gott sällskap och skön musik. 


Det får räcka för ikväll, jag är ofokuserad och trött så jag hoppas få skriva ihop ett par inlägg till kalendern imorgon istället.

 

Jag är tillbaka igen, som alltid!

För två år sedan började jag skriva en bloggkalender (som en julkalender fast inlägg på bloggen, ett för varje dag) och jag satt och läste igenom den. Nu tänkte jag börja om, även om vi kommit elva dagar in i december månad. Jag får försöka skriva ikapp helt enkelt! 
De här inläggen kommer (förhoppningsvis) att dyka upp och kanske liknar några nya inlägg de gamla men ALLA kommer att vara nyskrivna, I promise! Sist kom jag till nummer 17, nu ska jag försöka skriva alla.

Enjoy!

I'm back again, denna gången med ett eget recept på en enkel paj.

---

Ca 4 personer.

Tillagningstid:
Pajdeg ca 10 min + 1 tim i kylen, kolla på TV eller hacka grönsaker så länge!
Gräddning 25-35 min

Pajdeg:
3 dl mjöl
125 gr smör
4 msk vatten
salt

Gör pajdegen, lättast är om man har en matberedare att blanda den i. Glöm inte att dela smöret i små bitar om du använder hårt smör.
Låt stå i kylen ca 1 tim.

Fyllning:
Ca 500 gr köttfärs
1 pkt bacon
1 paprika
Ca "7 cm" purjolök
Riven ost

Krydda köttfärs och bacon med:
Salt
Svartpeppar
Vitlökspulver eller färsk vitlök
Citronpeppar

Äggstanning: 
1 dl mjölk
1 ägg
Du kan göra mer äggstanning om du vill, tänk 1 dl mjölk per ägg.
3 msk Créme Fraishe
1-2 msk chunky salsa
0,5 dl matlagningsgrädde

Gör såhär:
Fördela ut pajdegen i en form, tänk på att den ska gå upp en bit över kanten för att inte "glida ner" i formen under tiden du förgräddar den.
Förgrädda ca 10 min.

Under tiden steker du köttfärs och bacon samt hackar grönsaker. 

Lägg fyllningen i formen och täck med den rivna osten.
Häll i äggstanningen.
Grädda i ca 15 min eller tills ytan är gyllenbrun, täck sedan över med folie och grädda ytterligare 10-15 min för att äggstanningen ska tillagas ordentligt.

---

Hoppas att någon testar den och kan komma med rescensioner! 

Jag hade tänkt posta detta som en kommentar på Fejsbok men det blev så långt eftersom att jag spann vidare på mitt ursprungliga inlägg så jag bloggar om det istället.
Första inlägget sedan 21 feb, woh!
Men mer om det senare!

Det är helt sjukt vad dålig morgonTV är! Kolla själva, tv.nu.

Pantertanter, till exempel. En sitcom från slutet på 80-talet som sedan gått i repris vartannat år sedan den slutade sändas för precis 20 år sedan? För er som haft turen med er och missat "The Golden Girls", som den heter på engelska, så handlar den om fyra kvinnor som alla varit gifta och nu söker nya män för att de kommit i klimakteriet och börjat bli kåta igen. Ungefär. 
Den äldsta tanten har nästan bara repliker som börjar med "Picture this...", hennes dotter försöker hitta en vettig man som förstår henne. Följande är taget från IMDB; "Rose's St. Olaf-ness makes her a little corny but lovable. One thing that changes nearly every episode is whom Blanche is courting."
Lägg märke till "One thing that changes nearly every episode"..
Japp. Det finns en sak som händer i nästan varje avsnitt, som gör de möjlga att skilja åt. Perfekt för guldfiskar, vi som har något längre minne har alltså genom att se typ fyra avsnitt i princip sett alla. 
Att de dessutom är fenomenalt dåliga skådespelare gör inte saker bättre. Kristen "Stone face" Stewart hade gjort ett böttre jobb. På 80-talet. Och som många säkert misstänker så var hon bara påtänkt sista året av 80-talet..

Snart börjar Ellen också, det brukar jag vakna till om jag somnar med TV'n på, eftersom att hennes gäster uppenbarligen inte kan kontrollera sitt tonläge när de får a) en barnvagn de inte behöver (come on, alla i publiken är fan minst 45!), b) ett rabattkort på SEARs som gäller på ett tolvpack med galgar, eller c) vad som helst som på något sätt är förknippad med vad den superkända gästen gör i sitt liv just nu. 

Fan också, nu har jag skrivit lite väl länge här för Rachael Ray har faktiskt börjat. 
"WOOOOW, look at this! A CHICKEN!! So, I'm just gonna pop this in the oven for 45 minutes! Aah, LOOK at this AMAZING GLAZE!! *publiken jublar*
THIS IS SOOO EASY, ANYONE CAN DO IT!" (Varför måste du då göra en freakin' TVshow om det?)
*publiken ljublar tills de måste ta ett djupt andetag om de inte ska få börja kalla in sjukvårdare i studion*

Ja, stans mest negativa inlägg men jag hatar faktiskt morgonTV! Jag skulle hellre gå med kattpest i en månad och sex stenar än att tvingas kolla på morgonTV under fem dagar i rad. Tur att jag har min blogg och Simpsons, för annars hade detta kanske slutat med ett chipsbad (blodbad, men jag har chips och inte blod i min skål, så..)

 

Aaanyway, som jag började skriva i början av inlägget (tur att jag copy-pastade det för annars hade ja helt glömt detta) så har jag tagt bort en massa inlägg om fina pojkar och sådant förr, men jag gör inte det nu - det som har hänt har hänt och det är kul att gå tillbaka i inläggen ibland, för ofta är det inte bara fina ord om fina pojkar som försvinner utan även annat skoj. Så, ja.. I'm back. Kanske lika kort tid som vanligt, eller kortare. Vi får se. Kanske typ.. En och en halv måndad, vilket jag skulle tro blir något slags rekord i så fall!

Ikväll ska jag till stallet, äntligen! Jag har varit borta två veckor men det känns som typ sju.. Jag saknar världens snyggaste Tomos, tjurigaste Babsan och den sötaste av alla - Renomée.

Nu tog det slut skriv igen men jag kanske återkommer senare idag med mer bloggande.

Bortsett från Luleås hemmaförlust mot MODO igår (1-4) så har hela den här veckan varit fantastisk! Det var länge sedan jag var så här glad och harmonisk och det finns bara en person som jag kan tacka för det. Oh baby, you know who you are! ;)

Det är med dig jag vill

bygga snögubbar med kukar och

se på dåliga filmer.

Sitta och äta med tända ljus,

låtsas att vi är romantiska

bara för att skratta bort det

och istället ha sex,

mot köksbordet där våra tallrikar står kvar.

Jag vill somna på ditt bröst,

till ljudet av dina hjärtslag.

Jag vill överösa dig med kyssar och

aldrig behöva bråka.

Dansa i regnet och lyssna på

hur åskan egentligen låter.

Smygtitta på dig i duschen

och skåla sönder våra ölglas.

This is why I feel so, oh, I wanna be your bitch.

Till exempel den här dikten som jag hittade i en låda, la upp på bloggen och sedan tappade bort.

---

Jag vet ju vem den är menad till och gissar därför att den är skriver 2005 eller 2006 och jag minns att jag hittade den i min låda där jag lägger saker jag tyckt om eller som betyder mycket..

Det finns faktiskt inget i mitt hem som jag är sådär fäst vid egentligen, det skulle väl vara min kamera (som jag inte har en laddare till) men det räknas väl inte?

Nej nu gör jag så att det här får bli ett skitdåligt inlägg, för att det blir så ibland.

Mest så saknar jag Doris, "klubbmamma" i Luleå. Hon är en person som jag ser upp till väldigt mycket för att hon är så ärlig, förstående, ödmjuk och "mammig", allt på en gång. Jag saknar henne enormt mycket, nästan hela tiden. Hon har kramat mig och gett mig kärlek hela mitt liv, längreän vad jag kan minnas. Hennes leende är så smittsamt och hon har så många kloka ord att dela med sig av. Hon stöttar och lyssnar, och vi kan både skratta och gråta ihop.

Jag saknar henne för att hon är Doris.

---

Favoritlåtar har jag många (fast då är det väl ingen favorit, om det finns fler?) men det finns några som verkligen ligger i topp.

De flesta spåren på 30H!3's platta WANT är riktigt bra, skönt att lyssna på både på fest och vid datorn.
Nickelback är ett av de banden jag lyssnar mest på och har lyssnat längst på.

Skulle jag bara välja EN så är det nog Next go round med Nickelback, från deras underbara platta Dark Horse.
Mest för att den är sjukt sexig, faktiskt. 

Detta blir ett kort inlägg, men jag vet inte vad mer jag ska säga om saken. Next go round är en av mina favoritlåtar.

hittade en bok för ett tag sedan med ovanliga och numera godkända namn, och kom på att jag skulle posta det här för att roa er lite:

Bajen, Barbapappa, Barbi, Jazz-Ture (!!!), Lol, Super Mario, Mig, My-Love, Myran och den bästa av alla: Bajramsa. Ja, ni läste rätt. Bajramsa! Seriöst?

Icke godkända namn: GumShoe, Lillprins (eh, undrar varför? XD), Pipeline-Vila, Malin (på en pojke), Sara-Stefan (också pojke) och Brunstgnägg. Brunstgnägg tycker jag ändå slår alla, liksom WTF! VILL folk att deras barn ska bli mobbade eller vad fan är grejen?

Jag hittade en bok för ett tag sedan med ovanliga både icke godkända och numera godkända namn, och kom på att jag skulle posta det här för att roa er lite.
Godkända namn:

Bajen, Barbapappa, Barbi, Jazz-Ture (!!!), Lol, Super Mario, Mig, My-Love, Myran, Grill och den bästa av alla: Bajramsa. Ja, ni läste rätt. Bajramsa! Seriöst?

Icke godkända namn: GumShoe, Lillprins (eh, undrar varför? XD), Pipeline-Vila, Malin (på en pojke), Sara-Stefan (också pojke) och Brunstgnägg. Brunstgnägg tycker jag ändå slår alla, liksom WTF! VILL folk att deras barn ska bli mobbade eller vad fan är grejen?

Brunstgnägg är ju, för övrigt, nästan precis samma sak som ett kåtskrik. Fast för hästar. 
Någon som vill vara lite crazy och skaffa barn med mig bara för att döpa det till kåtskrik, alternativt Sara-Stefan? Hojta till, bara så fixar vi det!
Det är ju praktiskt med Sara-Stefan, för då behöver man inte veta könet på ungen innan man bestämmer namnet.

Det är bara några månader sedan hon fick reda att hon var sjuk och allt gick väldigt fort. Jag kände henne inte så bra, men kände smärtan i alla hennes kollegor när jag var på kontoret igår. 

Jag insåg då hur fort allt går. Och att man måste ta vara på det man har - både tiden och de människorna man haft turen att lära känna. 

Min mamma vill åka till Tjeckien i sommar för att bo där i två månader och nu säger hon att hon vill det ännu mer - innan det är för sent. 
Jag tycker att de ska åka, för mamma har ju rätt. Man kan aldrig ta tid för given och räkna med att man ska leva tills man är 85. Eller ens 60. 
Min mormor gick bort när hon precis hade fyllt 60 år. Hon fick en hjärnblödning och gick bort två veckor senare. 
En fullt frisk 60-åring, lycklig och pigg. Rökte inte, drack sällan och höll igång "för att inte bli gammal". 

Ta vara på era vänner och er familj. Se till att göra det ni vill, nå era mål. 
Sträck er efter era drömmar och ta hand om det ni håller kärt.

---

Jag har varit rädd för att släppa taget, stänga dörren. Jag har varit rädd att jag ska förlora mer än vad du gav mig..
Men faktum är att jag mår bättre än på länge och känner mig starkare än någonsin nu när det är över. 
Jag har mina vänner att tacka för att de ställer upp när jag behöver det, och jag vet att jag kan vara krävande, jobbig och tänka skitkonstigt ibland - att ni står ut med det borde ge er allihop en nominering till Nobelpriset eller något.

Men jag måste ge dig cred för att du har sådan sjuk timing. Igen. På gott och ont, just nu mer på ont. 
Bara några dagar efter att jag VERKLIGEN känt att "jag klarar det här, jag behöver inte dig, jag orkar inte med dig och det är okej" så får jag ett sms. För att jag är den enda. 
Och visst vill jag vara den enda. Den enda, på riktigt.
(Tror du inte att jag hör? Tror du inte att jag ser, och att jag vet?)

Jag saknar dig, jag kommer alltid att tycka att du är så fantastisk och jag kommer aldrig att vilja stänga dörren. Och det är okej.
Men jag orkar inte mer.
Det är också okej. Äntligen, känns det okej.

(Så tack, Elin, för att du har orkat övertyga mig om att det är okej)

---

Om 24 timmar sitter jag i bilen med Rickie, Sofia, Madde och Rickard på väg till Stockholm!
Som Sofia sa till sin engelsktalade chef i måndags; "I'm going to rock the Galaxy" (kryssningen heter Rockin' the Galaxy)
Det ska bli så jääävla roligt, jag har sett fram emot att göra en sådan här sak, och speciellt med min fru Sofia och min andra fru Rickie (om vi någonsin mot förmodan gifter oss så är det han som är fru...)

Vi åker alltså till Sthlm imorgon bitti, efter att Madde har skrivit sina prov. Sitter i bilen i 5-6 tim, kommer fram till färjan som avgår kl 19.30 från Värtahamnen.
Vi kommer tillbaka till Stockholm 18.15 på fredag och under tiden på sjön så har runt 25 band hunnit spela live.

Jag ska försöka ta bilder både i bilen och i hytten på båten, KANSKE under någon spelning men det kan jag inte lova - jag tycker om Mr Canon väldigt mycket..

---

Jag satt och klickade på Spotify, på den där funtionen som visar band som liknar det man sökt på.
Jag hittade Dope och satte på deras låt Bitch och genast ploppade det upp en massa minnen från verkstadstiden med klassen. 

På en gång när jag började på Bräcke så visste jag att jag hade hamnat rätt. Åh, så härliga människor!
Så jag tänkte dela med mig av ett minne här.

Vi var i verkstaden, en helt vanlig måndag. Jag kom in tidigt från rasten så jag la mig i en skottkärra och drack mitt måndag-morgon-kaffe. (Det är morgon fram till lunch!)
Då kommer Pille och kör iväg mig!!

Han började sjunga "små grodorna" och hoppa med skottkärran, och tack vare att jag fortfarande höll i min (JÄTTEGODA!!) morgonkaffe så skvätte det kaffe överallt, det verkligen sprutade kaffe om mig!
I bakgrunden står Gubbelubben och Bolin och skrattar hysteriskt över mitt eskalerande agressionsutbrott som pågår medan jag blir OMKRINGSKUTTAD i en fucking skottkärra. (Ja, ni kan ju tänka er själva hur roligt det såg ut..)

Pille ropar åt Bolin och Gubbelubben att de ska komma dit, så de kommer gående mot mig. Pille säger: "TA HÄR!" och då lyfter de upp mig och bär iväg mig. Mot contaiern. När jag inser detta så blir jag fullständigt hysterisk, jag skriker och sparkas så gott jag kan för att ta mig loss men det hjälper ju inte.. Detta är tre murarkillar vi pratar om! 
Så det slutar med att jag ligger andfådd, skitarg och fullständigt dränkt i svindyrt kaffe i en container utanför våran verkstad..

Detta är - bortsett från en vecka då jag och Gubbelubben var ensamma i verkstaden på grund av brist på APU-platser - mitt starkaste minne från gymnasiet och det är underbart, haha! 
Det finns fler liknande minnen gömda i huvudet på mig och jag har aldrig haft så roligt som under gymnasietiden.
Vi har nog alla avskytt någon i klassen vid vissa tillfällen men det var mycket kärlek också. Studentdagen var något som vi alla såg fram emot med spänning och glädje men det var jobbigt, iallafall för mig, att avsluta det kapitlet.
Jag kommer alltid att minnas klassen med värme och kärlek.

Jag vill vara en bättre människa, mot mig själv. Elin hjälper mig på vägen och det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar och älskar henne. 
Vi bråkar ibland, men som hon så klokt uttryckte det förut:

"If you love it, let it go - if it comes back it's yours, if not - it never was." 
Jag kommer alltid tillbaka sötnos. Alltid. (Jag vet inte hur man gör hjärtan på bloggen men det är meningen att det ska vara ett SKITSTORT hjärta här!)

---

Ibland har jag undrat över varför mina vänner står ut. Idag gör jag inte det längre. Idag undrar jag varför JAG står ut.
För let's face it, mitt liv handlar ju bara om mig. Det handlar om hur jag mår, hur jag ser på saker och hur jag ska göra för att jag ska kunna leva med mig själv. Och framför allt så är det jag som är både manusförfattare och huvudroll.